Dill – för ett rikare mjölkflöde och mot hemorrojder.
Finns det en mera svensk kryddört än dill? Kräftor, hovmästarsås, skagenröra, gravad lax, dillkött och snaps är bara några exempel på rätter där dillen är en omistlig ingrediens. Som så många andra örter, frukt och grönt så har den inte alltid funnits här i Sverige.
Ursprungligen kom dill från Främre Orienten och har sedan sökt sig till våra trakter då dill odlades i Egypten, Rom och Grekland redan från 300 f.Kr. Ändå är det just de nordiska länderna som kom att använda dill mest. I “The Oxford Companion to Food”, skriven av Alan Davidson, står det att dill fick särskilt sitt fäste i de Nordiska länderna, Polen och Ryssland.
Namnet kommer från fornnordiska dilla, vilket betyder vyssja, lulla. Tänk, är det ett fornnordiskt ord för denna kryddört som har slagit igenom på olika språk som engelska? Googla på “dill water” och resultatet visar att åtminstone amerikanska konsumenter använder sig av detta för att hjälpa bebisar som har problem med magen, såsom kolik.
I Sverige användes dill under medeltiden och renässansen bland annat för medicinsk användning. I Stor Matlexikonet, skriven av Jan-Öjvind Swahn, står det att den danske läkaren Harpestraeng på 1200-talet menade att dill gav ammande kvinnor ett rikare mjölkflöde. Vidare skrev han att om man kokte dillfrön i olja, hjälpte de mot hemorrojder.
Från och med 1600-talet tar dill främst använd som smaksättare i olika rätter. Just dillkött fick sin stora spridning genom Cajsa Warg. Vill du veta mer om dillköttets historia kan du lyssna på Edward Blom, när han berättar om denna älskade rätt. Dillköttets historia med Edward Blom
